Jag och min kusin Christine (bartenden-drömmen)

Sanning finns i allt. Någon form av den, iallafall.

Av: Erika

Jag och min kusin Christine hade båda kommit till instinkt med att vi hade för många djurbarn hemma, och vi båda var ju ensamstående.
Det var en ny bartender i puben som vi vid det här laget var stamkunder på, och vi båda såg en framtida papparoll i honom. Han skrattade, log och lutade sig över bardisken när vi beställde. Som ni nog förstår hade jag varken tid eller lust med konkurans.
Jag behövde honom mer än henne, med en ny hundvalp och sen hade jag faktiskt spanat in honom ända sen han kom hit.
"Vad kul om han blir pappa till alla våra barn vi har hemma" Log Christine förväntansfullt.
"Mmmm" svarade jag, falsk medhållande. Jag tänkte inte dela honom med någon.

"Jag beställer" sa jag till Christine
"Nej det är lugnt, jag kan göra det. Du kan få sitta ned och ta det lugnt...." Började Christine men jag ville gå fram inte hon så jag ryckte pengarna ur handen på henne och skränade "MEN JAG GÖR DET!" Hon kollade förvånat på mig men satte sig till rätta.
Nu fanns det ingen återvändo, tävlingen hade börjat.
Jag rörde mig graciöst fram till bardisken vilket han självklart noterat och log lockande.
"Du vet vad vi vill ha" Log jag syftande på drinkarna, men i min intensiva blick syftade jag på annat. (pappa till barnen, och inte vi utan JAG)
Han fnös till lite förnärmat men jag räddade det snyggt genom att klappa han på armen och säga "två bacardi äpple, det vanliga alltså" Han nickade till och gick och fixxxade dessa.
"Tack" svarade jag innan jag vände om och lämnade två kronor i dricks.
Christines onskefulla blick förändrades när hon såg att jag faktiskt såg henne. Hon log istället och tog artigt emot sin drink.
Det hände inte särskilt mycket förän vi skulle gå därifrån.
På väg emot utgången så stod han där, jag gick förbi honom och rörde hans hand.
Christine uppfattade det här och tog hans handduk han hade med sig (bartender som han är)
"Ge mig den" skämtade han och det vart ett kärleksgnabb jag knappt kunde tåla.
"Jag vet att du vill ha mig" skrattade bartendern till Christine.
"Självklart! Log hon lyckligt." Det svartnade i mina ögon, men jag höll det inom mig. Ett dåligt beteende skulle vara det sista jag såg av honom.
Till råga på allt fick Christine hans handduk, och visade stolt upp den för alla vi passerade. Jag gick efter med armarna och läppen hängandes, trots att jag visste att det inte var försent.
Jag såg att bartendern stod och pratade med en tjej och såg då min chans.
"Christine,, vill du ha honom borde du gå och lämna handduken, det skulle han tycka var respektfullt och då kanske du får en chans" Peppade jag, och hon smakade på det innan hon vände om för att lämna den.
När vi kom in möttes vi förtvivlat av synen av bartendern kramandes med en tjej, och dom sa "Jag älskar dig" till varandra.
"Stick!" utbrast han när han fick syn på oss ståendes där.
Christine svalde den lilla stolthet hon hade kvar inför mig, och jag log nöjt.
Hon kastade handduken på honom, och vände om, jag följde henne tätt i klackarna.
Yes hon fick honom inte! Men...
Ja, ingen av oss fick ju bartendern även den här gången vilket faller mig naturligt.

Jag såg aldrig mer Christine, men har hört att hon började började med slalom.
Hon insåg väll att vända om en massa vändningar och gå snabbt var hennes grej.
Jag gjorde vad som behövde göras för stunden och visst tänker jag tillbaka på det ibland, det är klart, men jag ångrar liksom inget. Och som ni nog förstod hade jag varken tid eller lust med konkurans.