Jag och min kusin Christine (Bussolyckan)

Ha i åtanke att det finns alltid lite sanning i varje historia

Av : Erika

Jo. Jag och min kusin Erika skulle gå över vägen, vi hade just gått av bussen och den stod still, vi hamnade bakom den. (det här jobbet vi båda ville ha infekterade min syn på henne, ja behövde det mer än henne). ”Gå först du!” sa jag menande. ”åh, tack, du behöver inte...” svarade hon. ”Joo, men det är lugnt! Det förtjänar du” log jag. (Hon visste väll inte ritkgit vad hon förtjänade) Bussens bak skymde vägen men jag hade skymtat en bil på väg emot oss, den kom bara närmare och närmare. ”skynda nu Erika, gå!” stressade jag henne. Erika vart väl distraherad och såg sig inte för och gick rakt ut i vägen och blev påkörd. Jag fnissade för mig själv, tog upp telefonen för att bekräfta att jag nu kunde få jobbet, eftersom Erika tyvärr lämnat oss, men busschauffören hade uppfattat det här, och tillsammans med chaufförens ilska och min dåliga karma så backade han in i mig så jag tyvärr också blev påkörd.
Jag fick ju aldrig jobbet, men jag ångrar liksom inget. jag gjorde vad som behövde göras för stunden och visst tänker jag tillbaka på det ibland.