Jag och min kusin Christine (Hemma hos chefen)

30 % sanning i varje historia.

Av: Erika

Jag och min kusin Christine var på väg hem till chefen till jobbet vi båda ville ha en ganska sen kväll, och jag visste att det var dagg ute. När vi var framme så såg jag en bänk, min chans.
Jag frågade henne om vi kunde sätta oss där och vänta. ”Jo.. men det är väll inte blött?” frågade hon mig.
Jag kände efter på bänken och nog var det väldigt blött, men jag svarade henne ”nej, verkligen inte”. Christine satte sig och jag låssades vara för upptagen för att sätta mig än, enda tills han kom. När vi skulle börja röra oss därifrån allihopa så tog jag tag i chefen och bad honom stanna upp. Christine fortsatte gå omedvetet men var alldeles blöt om byxorna. ”tråkigt att det skulle bli såhär” försökte jag och såg mycket ledsen ut, men egentligen log jag. ”Vad håller hon på med?” frågade han mig. ”Det har jag undrat också...” en fot inne, en fot inne! (finns ingen fortsättning, hur skulle den vara?) Nej. jag fick inte jobbet även den här gången. Och jag gjorde vad som behövde göras för stunden, och ångrar fortfarande inget. men jag tänker tillbaka, jo det är klart.